Offentliga miljöer

I Sverige är vi sedan länge bekanta med begreppet stadsplanering och från och med mitten på förra seklet så är detta begrepp det viktigaste när vi pratar om nybygge och städernas tillväxt.

Stadsplanering kan i korta ordalag beskrivas som att man behandlar ett samhälle och dettas utseende på samma sätt som man behandlar en plan för en lägenhet. I lägenheten är det naturligt och bekvämt att ha till exempel badrummet (eller i alla fall ett av dem) i anslutning till hallen. Så ser de flesta lägenheter ut när det gäller planlösning, och det är lätt att förstå anledningen: effektivitet och bekvämlighet.

På samma sätt så är det bekvämt och effektivt för invånarna i ett samhälle att ha nära till jobbet och därmed också nära hem. Dessutom är det bra om mataffären ligger på vägen också. Denna tanke om bekvämlighet och effektivitet gjorde att flera av de nya förorter som byggdes nära Sveriges större städer för mellan 50 och 70 år sedan har ett visst utseende. Detta utseende innefattar ofta ett stort och öppet torg i mitten, med tillhörande butiker runt om detta torg. Detta är vad vi menar med ett centrum. På ena sidan av centrum ligger sedan ett större bostadsområde med byggnader i tidstypisk stil (vilket innebär höghus med många lägenheter).

På rakt motsatt sida ligger enligt planeringen oftast ett så kallat industriområde. I egentlig mening är dessa oftast inte industrier, utan snarare kontor och liknande där människorna på andra sidan centrum arbetade. I anslutning till industriområdet ligger nästan alltid kollektivtrafik så som bussar, pendeltåg och tunnelbana, och i och med att de ligger relativt långt från bostäderna så stör deras buller inte boendet.

Det mest kända exemplet på denna design av samhällen är Vällingby utanför Stockholm.